Ögonblicket då jag var glad att ha det här aktivitetsbrädet med mig

Ibland är det inte de stora leksakerna som gör familjelivet enklare – utan de små sakerna som ligger i ryggsäcken precis när de behövs.

Jag heter Anna och bor med min man Lukas och vår son Emil i närheten av Köln. Emil är tre och ett halvt år, nyfiken, energisk – och inte särskilt tålmodig när han måste vänta.

Tidigare hade jag aldrig trott att en liten träbräda med strömbrytare skulle hamna i ryggsäcken så ofta. Men så blev det.

Restaurangbesöket jag inte glömmer i första taget

Det var en lördag mitt på dagen. Vi ville bara äta ute i lugn och ro: pasta till Emil, kaffe till mig och lite familjetid.

I början gick allt bra. Emil ritade en stund, tittade sig omkring och drack en klunk vatten. Sedan tog maten längre tid än väntat.

Han skruvade på sig på stolen, ville resa sig, blev högljuddare och ropade till slut om och om igen: ”Jag vill inte vänta!”

Jag försökte med snacks, förklaringar och avledning. Men till slut fick jag den där känslan som många föräldrar känner igen: Man märker att folk vid borden intill tittar.

Han blev lugn direkt. Men efteråt kändes det inte riktigt bra för mig.

Varför jag letade efter en annan lösning

Jag är inte principiellt emot skärmtid. Men jag ville inte att mobilen automatiskt skulle bli den första lösningen så fort Emil blev otålig.

När vi var på språng saknade vi något litet, tyst och smidigt – något som fick plats i ryggsäcken och som Emil kunde sysselsätta sig med själv.

Så hittade jag det här lilla busy boardet.

Det såg fint ut: trä, strömbrytare, små LED-lampor, bokstäver och siffror på baksidan. Jag tänkte: Kanske håller det honom sysselsatt i några minuter.

Det andra restaurangbesöket blev annorlunda

Några veckor senare gick vi ut och åt igen. Den här gången låg aktivitetstavlan i ryggsäcken.

Efter ungefär tio minuter blev Emil orolig igen. Han frågade när maten skulle komma och började leka med besticken.

Tidigare hade jag redan börjat leta efter mobilen inombords. Den här gången tog jag fram aktivitetstavlan och ställde den framför honom på bordet.

Han tryckte på en knapp, och en liten lampa tändes. Sedan tryckte han på nästa, vred på reglaget och sa: ”Mamma, titta!”

Det var förstås inget perfekt ögonblick som hämtat ur en bilderbok. Jag var ändå tvungen att prata med honom. Men stämningen förblev lugn.

Det här tycker Emil är så spännande

Barn älskar riktiga knappar: strömbrytare, fjärrkontroller, knappar på apparater. Allt som vuxna använder blir plötsligt intressant.

Aktivitetstavlan ger Emil just den känslan: Han får trycka, vrida och prova - och ser direkt vad som händer.

När en lampa tänds tittar han till, skrattar ibland och provar genast nästa knapp. För honom är det en liten värld full av orsak och verkan.

Inte bara på utflykter, utan också hemma

Det som överraskade mig var hur ofta vi numera också använder aktivitetstavlan hemma.

När jag lagar mat, plockar ur diskmaskinen, svarar snabbt på ett mejl eller viker tvätt sätter jag ibland Emil vid det lilla bordet och ger honom tavlan.

Det fungerar inte likadant varje dag. Det vore orealistiskt. Men ofta uppstår en lugn stund i några minuter.

Han trycker, vrider, tittar, räknar ibland lamporna eller vänder på tavlan och upptäcker bokstäverna och siffrorna.

Baksidan är vårt lilla ”spel tillsammans”

Framsidan använder Emil oftast själv. Han förstår direkt hur knapparna och lamporna fungerar.

Baksidan är snarare något vi gör tillsammans. Där finns bokstäver, siffror och färger.

Ibland frågar jag: ”Var är A?” eller ”Vilken siffra hittar du?” Det känns inte som att lära sig, mer som en liten lek. Det är precis det jag gillar med den.

Vår lilla hjälpreda under väntestunder

Numera tar jag ofta med aktivitetsbrädan när jag vet att vi måste vänta någonstans: hos barnläkaren, på restaurang, på längre bilresor eller när vi hälsar på vänner.

Den väger väldigt lite och tar knappt någon plats. Jag stoppar den bara i ryggsäcken – tillsammans med våtservetter, snacks och allt det där som man som mamma ändå alltid har med sig.

För mig är det ingen leksak som högljutt kräver uppmärksamhet. Snarare är den en stillsam liten hjälpreda.

Min ärliga slutsats

Den här aktivitetsbrädan har inte förändrat vår vardag helt. Det vore en överdrift.

Emil är fortfarande ett helt vanligt treårigt barn. Han har bra dagar och svåra dagar. Men den här lilla brädan har hjälpt oss i många stunder som annars snabbt blir jobbiga.

Den ger honom något att upptäcka. Den ger mig några lugnare minuter. Och den gör att vissa väntesituationer inte automatiskt blir en liten kamp.

För mig ligger värdet just i det: Den är inte perfekt och löser inte alla problem. Men i familjens vardag hjälper den gång på gång när man behöver något litet, lugnt och meningsfullt.

Och sedan dess ligger den oftast inte i barnrummet hemma hos oss.

Utan i ryggsäcken.

På Montessori Lernwelt bjuder vi regelbundet in föräldrar att dela med sig av sina verkliga erfarenheter av våra leksaker. Som tack får utvalda familjer en leksak gratis. Om du också vill dela din familjeberättelse med oss får du gärna skriva till oss på: support@montessorilernwelv.com