Ögonblicket då jag var glad att jag hade med mig denna aktivitetsbräda

Ibland är det inte de stora leksakerna som gör familjevardagen enklare – utan de små sakerna som ligger i ryggsäcken precis när de behövs.

Jag heter Anna och bor med min man Lukas och vår son Emil i närheten av Köln. Emil är tre och ett halvt år, nyfiken, energisk – och inte särskilt tålmodig när han måste vänta.

Tidigare hade jag aldrig trott att en liten träbräda med strömbrytare skulle hamna i vår ryggsäck så ofta. Men precis så blev det.

Restaurangbesöket jag inte glömmer i första taget

Det var en lördagseftermiddag. Vi ville bara äta ute i lugn och ro: pasta till Emil, kaffe till mig och lite familjetid.

I början gick allt bra. Emil ritade en stund, tittade sig omkring och drack en klunk vatten. Sedan tog maten längre tid än väntat.

Han gled fram och tillbaka på stolen, ville resa sig, blev högljuddare och ropade till slut om och om igen: ”Jag vill inte vänta!”

Jag försökte med snacks, förklaringar och avledning. Men någon gång fick jag den där känslan som många föräldrar känner igen: Man märker att folk vid borden bredvid tittar.

Han blev lugn direkt. Men efteråt kändes det inte riktigt bra för mig.

Varför jag började leta efter en annan lösning

Jag är inte principiellt emot skärmtid. Men jag ville inte att min mobil automatiskt skulle bli den första lösningen så fort Emil blev otålig.

När vi var på språng saknade vi något litet, tyst och smidigt – något som fick plats i ryggsäcken och kunde sysselsätta Emil på egen hand.

Det var så jag fick syn på den här lilla busyboarden.

Det såg fint ut: trä, strömbrytare, små LED-lampor och bokstäver och siffror på baksidan. Jag tänkte: Kanske kan det sysselsätta honom i några minuter.

Det andra restaurangbesöket blev annorlunda

Några veckor senare gick vi ut och åt igen. Den här gången låg busyboarden i ryggsäcken.

Efter ungefär tio minuter blev Emil rastlös igen. Han frågade när maten skulle komma och började leka med besticken.

Tidigare hade jag redan börjat leta efter mobilen i tankarna. Den här gången tog jag fram busyboarden och lade den på bordet framför honom.

Han tryckte på en knapp, och en liten lampa tändes. Sedan tryckte han på nästa, vred på reglaget och sa: ”Mamma, titta!”

Det var förstås inte ett perfekt ögonblick som ur en bilderbok. Jag behövde fortfarande prata med honom. Men stämningen förblev lugn.

Det här tycker Emil är så spännande

Barn älskar riktiga knappar: strömbrytare, fjärrkontroller och knappar på apparater. Allt som vuxna använder blir plötsligt intressant.

Busyboarden ger Emil precis den känslan: Han får trycka, vrida, prova – och ser direkt vad som händer.

När en lampa tänds tittar han snabbt, skrattar ibland och provar direkt nästa knapp. För honom är det en liten värld full av orsak och verkan.

Inte bara på språng, utan också hemma

Det som överraskade mig var hur ofta vi numera också använder busyboarden hemma.

När jag lagar mat, plockar ur diskmaskinen, svarar på ett kort mejl eller viker tvätt sätter jag ibland Emil vid det lilla bordet och ger honom boarden.

Det fungerar inte likadant varje dag. Det vore orealistiskt. Men ofta uppstår en lugn stund i några minuter.

Han trycker, vrider, tittar, räknar ibland lamporna eller vänder på boarden och upptäcker bokstäverna och siffrorna.

Baksidan är vårt lilla ”spela tillsammans”-spel

Framsidan använder Emil oftast själv. Han förstår knapparna och lamporna direkt.

Baksidan är hos oss mer något som vi gör tillsammans. Där finns bokstäver, siffror och färger.

Ibland frågar jag: ”Var är A?” eller ”Vilken siffra hittar du?” Det känns inte som att lära sig, utan mer som en liten lek. Det är precis det jag tycker om med det.

Vår lilla hjälpreda under väntetider

Numera tar jag ofta med mig Busy Boardet när jag vet att vi måste vänta någonstans: hos barnläkaren, på restaurangen, under längre bilresor eller när vi hälsar på vänner.

Det väger väldigt lite och tar knappt någon plats. Jag stoppar det bara i ryggsäcken – tillsammans med våtservetter, snacks och alla de saker man som mamma ändå alltid har med sig.

För mig är det inte en leksak som högljutt kräver uppmärksamhet. Det är snarare en liten, stillsam hjälpreda.

Min ärliga slutsats

Det här Busy Boardet har inte förändrat vår vardag helt och hållet. Det vore överdrivet att säga.

Emil är fortfarande ett helt vanligt treårigt barn. Han har bra dagar och svåra dagar. Men det här lilla boardet har hjälpt oss i många stunder som annars snabbt hade blivit ansträngande.

Det ger honom något att upptäcka. Det ger mig några lugnare minuter. Och det gör att vissa väntesituationer inte längre automatiskt blir en liten kamp.

För mig ligger värdet just där: Det är inte perfekt och löser inte alla problem. Men i vardagen med barn hjälper det oss gång på gång när man behöver något litet, lugnt och meningsfullt.

Och sedan dess ligger det oftast inte i barnrummet hemma hos oss.

Utan i ryggsäcken.

På Montessori Lernwelt bjuder vi regelbundet in föräldrar att dela sina verkliga erfarenheter av våra leksaker. Som tack erbjuder vi utvalda familjer en leksak utan kostnad. Om du också vill dela din familjeberättelse med oss är du varmt välkommen att skriva till: support@montessorilernwelv.com